Skippa rariteterna!

En vanlig tofsvipa En vanlig tofsvipa

För några veckor sedan var jag på Öland. En höstvecka på södra Öland som jag har tagit upp igen efter många års uppehåll. Jag hade lovat mig att jag skulle ta det ganska lugnt, inte köra på en massa larm utan gå in för att njuta, fotografera mycket och se till att vara pigg på kvällarna då jag skulle astrofotografera om det blev stjärnklart. Men redan dagen jag kom dit bröt jag mitt löfte. Det larmades en blåstjärt från Össby, mindre än 10 minuter från min stuga i Grönhögen. Jag körde dit och hittade en samling på 60 - 70 skådare som tittade in i ett stort buskage. Den hade synts i några sekunder för 10 min sedan. Jag tittade in i samma buskage, jag har ju trots allt inte sett blåstjärten i Sverige. Men sett en massa i Thailand där de övervintrar.
Efter 20 minuter tröttnade jag. Det var ju så här jag inte skulle göra. Körde i stället ner till udden vid Ottenby och satte mig på en sten nära vattnet. Och väntade. Där kom en kustpipare flygande och landade. Och strax efter en skärsnäppa. Jag la mig ner på magen och fick en massa läckra bilder på de båda vadarna. Några stjärtandhonor kom simmande och klev upp för att vila på stranden. Fler foton.
De följande dagarna var det härligt väder, ganska soligt, lagom vind och inget regn. Det kom larm om flera kungsfågelsångare. Och en större skrikörn. Dem har jag sett flera gånger i Sverige och jag hade inte lust att köra hit och dit för att försöka hitta dem. En prärielöpare dök enligt larm upp på flera ställen på ängarna nära udden. Den har jag också sett i Sverige. Och i Texas för några månader sedan såg jag flera hundra. Så den skippade jag också.
Nä, jag åkte till Sebybadet och satte mig vid stranden. Och plåtade. Och till Beijershamn och satte mig och väntade och plåtade. Och tyckte det var ganska behagligt skådande. Borta var stressen att köra runt och leta efter den ena eller andra halvrariteten som jag säkert redan sett.
Fyra kvällar var det stjärnklart och jag kunde bara lyfta ut mitt stativ och kamera utanför stugan och plåta några nebulosor och galaxer. Stjärnhimlen var mycket vackrare än hemma. Vintergatan sågs som ett disigt band genom stjärnbilden Svanen. Jag plåtade till kl 2 på natten och behövde inte ha dåligt samvete för att sova till 9 på morgonen.
Jag pratade med en skådare om jag träffade i mitten av 1970-talet på Öland och som nu bosatt sig där. Vi var överens, att flänga runt med bil för att få in en 7:e tajgasångare eller en 4:e brednäbbad simsnäppa kändes inte så viktigt. Och heller inte så klimatsmart.
Efter en fin vecka på Öland och många trevliga bilder på lite vanliga fåglar och lite röda nebulosor kände jag att detta var nog det sätt jag skulle besöka Öland på i fortsättningen. Avslappat, lugnt och lite prioritet på bra bilder, oavsett om det är på en tofsvipa eller en fjärran galax.

Etiketter: blåstjärt sebybadet

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln