Av fågelskådarnas interna vokabulär har jag i tidigare inlägg förklarat kryssa, dippa, lumpa och splitta. Men det finns många fler, här är ett urval.
Handjagare  -  annan beteckning på fältkikare, förmodligen från att hålla i handen (till skillnad från tubkikare) och jaga nya arter
Pille  -  stockholmsslang för pilgrimsfalk, exporterat till övriga Sverige. Enligt min fru vanvördigt för en så karismatisk fågel.
Affe – ett ännu vanvördigare slanguttryck för en så ovanlig fågel som Aftonfalk
Hade – betyder såg (eller hörde). En fågelskådare säger inte till en annan, ”jag såg en svart rödstjärt i morse” utan ”jag hade svart rödstjärt i morse”
bkk – förkortning för brandkronad kungsfågel när man larmar en obs på telefonen. Det tar alldeles för lång tid att skriva ut hela artnamnet, man tappar uppsikten över fågeln.
bk – samma sak som ovan men ännu kortare för dem som knappar mycket långsamt på telefonen.
Brelle – smålustigt kortnamn på bredstjärtad labb, inte så vanvördigt
Brednäsa – tveksam förkortning för brednäbbad simsnäppa. Fåglar har inte näsa.
Mich (uttalas Mick), Cach och Arg – Kortnamn för de splittade arterna Medelhavstrut, Kaspisk trut och Gråtrut. Är helt enkelt (och lite småtråkigt) de första bokstäverna i deras vetenskapliga artnamn.
Stringa – Att påstå man haft en fågel som man inte har haft. Slarvig bestämning, önsketänkande, okunskap eller rent ljug kan vara orsaken. Bör inte vara för uppenbart som ”jag hade svartbrynad albatross i Norra Lunden”
Lövis – helt ok kortform för sveriges vanligaste fågel, lövsångare. Men säg inte ”ärtis” för ärtsångare och ”röris” för rörsångare. Ingen fattar nånting.
Kärra, pluralis kärror – får användas om kärrsnäppa. Men ”drilla” och ”myra” är inte ok för drillsnäppa och myrsnäppa.
Aphåll – är det när man ser en fågel på mycket långt håll, kan vara 200 meter för en tätting och 3 km för en örn. Oftast en ursäkt för att man inte med säkerhet kunde artbestämma den.
E-beck  –  populär förkortning för enkelbeckasin. D-beck har jag aldrig hört, förmodligen för att man då inte vet om det menas dubbelbeckasin eller dvärgbeckasin.

Nemesis var i den grekiska mytologin hämndens gudinna. Och hon straffade varje dödlig som drabbats av hybris, dvs trotsade gudarnas överhet. I fågelvärlden har häxan Magica de Hex, som skall stjäla Joakim von Ankas första krona, en korp som heter Nemesis.
Men man kallar också, både i engelska och ibland i svenskan, en fågel som man länge har försökt se men misslyckats med för Nemesis-fågel. Min egen sådan var länge; Lammgam. Denna magnifika fågel, en gam med lång stjärt och fjädrar på hals och huvud, finns i södra Europa, Afrika i norr och söder och i delar av Asien. Den är inte vanlig, världens population uppskattas till mellan ett par tusen upp till 10 000 fåglar. Dess huvudsakliga föda är benmärg, ofta släpper den ben från kadaver från hög höjd mot ett berg. Benet splittras och benmärgen kan ätas.
En känd och kanske sann historia från Schweiz berättar om en tre-årig flicka som somnade i gräset när hennes föräldrar plockade örter. Det var den 12 juli 1763.  När pappan kom för att titta till flickan var hon borta. En bergsvandrare hittade henne när en lammgam blev skrämd och flög upp från flickan. Det påstods att flickan, som hade tydliga märken efter fågelns klor, hade lyfts upp av gamen som seglat iväg med henne i 1 ½ km. Sedan dess kallades flickan Lämmergeier-Anni.
Mina försök att se lammgamen började i Alperna, fortsatte i Turkiet där det fanns ett känt bo högt upp på berget där vi letade, förgäves. I norra Indien, i Himalaya, på 4500 meter höjd utropade guiden ”Lämmergeier” (den kallas faktiskt så på engelska också) när en jättelik rovfågel seglade en km bort. Men det var en Himalaya-gam. I Marocko letade vi efter gamen i Atlasbergen utan lycka. Till slut, i utkanten av en liten by i Etiopien, såg vi en jättestor fågel sitta på vägen. Orange på hals och bröst och ett långt skägg hängde ner från näbben. Den tittade på oss och flög sedan upp och rakt över oss på 20 meters höjd. Äntligen!!! En vuxen lammgam. Sen såg vi den nästan dagligen kommande vecka. Och på nästa resa till södra Afrika dök flera lammgamar upp i Lesothos berg. Ganska typiskt. När man väl sett den första dräller de in.