Har jag glömt att berätta om min senaste fågelresa utomlands? Slarvigt!
Jag var ju i Vietnam i nästan tre veckor i mars 2024. Först en fotoresa tillsammans med 5 andra fotografer. Vi tillbringade mycket tid i olika gömslen i södra Vietnam. De lokala fågelguiderna la ut mjölmask för att locka fram de annars ganska skygga fåglarna.
Och så satt vi fotografer bakom en skärm med objektiven utstickande genom hål och tog fantastiska bilder på många oerhört vacka fåglar. 3 arter pitta stod högt på önskelistan liksom fnittertrastar och pappegojnäbbar.
Jag passade också på att videofilma mycket, jag har lagt upp en video på Youtube. 
Men jag är ju också fågelkryssare, jag vill se så många nya arter som möjligt. Så efter 11 dagar i gömsle var vi två stycken som fortsatte. Vi hyrde in en duktig lokal guide och en chaufför och åkte runt i mellersta Vietnam och såg många nya arter. 
Och lyckades också fotografera många av dessa även om vi inte satt i gömsle.
Vid middagarna på kvällen kom vi snart på att det bästa var att låta guiden beställa in maten, vi fattade ändå inget av matsedeln. Och så kom det in 6-7 fat med olika grytor och grönsaksrätter. Riktigt gott.
Språket är besvärligt. De använder till skillnad från sina grannar samma bokstäver som vi. Men varje ord har bara en stavelse och är enligt guiden max 6 bokstäver långa. Vid en middag tittade guiden länge på min snusburk, pekade på ordet "beroendeframkallande" och frågade med skeptisk min om allt det var ett enda ord. För honom var det så många bokstäver att det måste vara en hel mening.
Många vietnameser är "påtvingade" buddister, regimen vill helst att man överger de lokala religiösa sederna. Så vietnameser har inte samma känslor för djur som man träffar på i t.ex. Thailand eller Bhutan. Jag förslog en dag för guiden att vi skulle stanna ute på landsbygden och fågelskåda gående på landsvägen. Det brukar vara väldigt trevligt och givande i många länder. Men guiden sa, "det är inte lönt, vi kommer inte att se något". Många fåglar blir skjutna ute på landet, antingen för att dryga ut mathållningen eller för att skydda fruktodlingar. 
Så nästan all skådning skedde i de ganska många nationalparker som finns. Och där fågelfångst och jakt är förbjudet. Även om det sker.
Vår guide insåg att minskningen av fåglar i landet kommer att påverka hans arbete. Han berättade med viss uppgivenhet att en dag om året var "Fåglarnas dag". Det lät ju bra, sa jag. Nja, det sker så att fågelfångare fångar in massor av fåglar veckorna innan. Och placerar i små burar.
Sen går varje familj till marknaden och köper en fågel i bur. Och släpper den fri på den givna dagen. Kanske inte det optimala sättet att skydda fåglarna i Vietnam.

Jag har fågelskådat i snart 54 år och det mesta av den tiden hållit reda på listor av alla slag. Arter sedda i världen, i Sverige, i Skåne, i Malmö m.fl. Men på senare år har jag reducerat list-intresset till världslistan, jag hoppas passera 4000 på min nästa långresa, till Bolivia i oktober.
Och så räknar jag på en lista till, tomtlistan. Alltså antal fågelarter jag sett eller hört från min tomt. Fågeln behöver inte vara på tomten bara jag står där. Och på den listan kan jag räkna in några mer ovanliga arter. Vad sägs om Aftonfalk, Biätare, Silkeshäger, Amerikansk kricka, Stäpphök och Vit stork. Och räknar jag bara de fåglar som faktiskt varit och ätit, badat eller sjungit på min lilla, ynkliga tomt på 100 kvadratmeter kan jag räkna in Blåhake, Forsärla, Mindre hackspett och Skäggmes.
Står jag på min balkong på andra våningen har jag fördelen att se över ett vassområde vid kanten av Öresund och jag kan se fåglar ute i vattnet som man inte ser från marknivå. Och just idag, den 9 juni 2024, fick både jag och min fru i tubkikaren se en födosökande Silkeshäger som i godan ro gick och fångade småfisk bland skarvar, svanar och änder.
Redan 2005 såg jag min första tomt-Silkeshäger från balkongen. Jag fick visserligen luta mig ut ordentligt för att se den, den gick 600 meter bort i vattnet ganska nära det vi kallar Lernacken, udden där Öresundsbron lämnar Sverige.
2021 var det dags för nästa. Rakt ut från mitt hus på 300 meters håll i strandkanten gick den. Efter balkong-titten tog jag min kamera och gick över strandängarna ner till vattnet för att få en hygglig bild. Likt flera andra Malmö-skådare. Den snälla tjuren och hans harem av kor som betar våra strandängar kastade bara ett öga på oss och fortsatte sen att idissla.
Och idag var det alltså dags för min tredje balkong-silkeshäger. Lite norrut bakom vassen så nere på marken hade jag inte sett den.
Nu är det väl så att silkeshägern nog snart kan bli nästa häckande vita häger i Sverige. Enligt uppgift har den häckat på andra sidan sundet något av de senaste åren. Så balkong-silkeshäger kan bli vanliga för många inom en snar framtid. Men just nu har jag tre, är det månne svenskt rekord?