2021 > 09
Under pandemin har jag börjat titta på och fotografera trollsländor. Man använder med fördel samma utrustning som för fåglar, en kikare och kamera med 400-500 mm teleobjektiv.
Dessutom har jag känt att jag måste iväg nånstans och skåda, och alla planerade resor till främmande länder har blivit inställda.
Så när Trollsländeföreningen meddelade att de skulle ha ett sommarläger i Uppland i slutet av augusti nappade jag direkt. Basen var Gammel-Gränome vandrarhem en bit nordost om Uppsala.
Rummen var inte många så jag sov i min Volvo V70 vilket gick riktigt bra, mina 2 meter får plats i kofferten när man fäller baksätet.
Sovmorgon varje dag för trollsländor är inte morgontidiga djur. Ett SMS skickades till alla 15 deltagarna med karta till dagens första lokal och sen körde vi iväg vid 9-tiden.
Redan första dagen på en myr med lite mulet väder hittades två nya trollsländor för mig, svart ängstrollslända och vinterflickslända. Och jag fick bild på båda. Vädret blev allt bättre och mina tre dagar på lägret blev mest solsken och stilla vind, perfekt för trollsländor.
På kvällarna efter middag berättade Magnus, ordförande i föreningen, om Singapores och Australiens trollsländor och visade läckra bilder på dem.
Flera av deltagarna hade håv och många av trollsländorna vi hittade infångades, förevisades med ett lätt grepp om vingarna och sattes därefter ner försiktigt på en gren. Ofta sitter sländan kvar ett tag och jag fick många möjligheter att plåta på nära håll. Det är inte alldeles riskfritt att leta och fånga trollsländor. På ett gungfly djupt inne i Upplands skogar fick man se till att inte stå mer än 5 sekunder på samma plats. Annars sjönk man ner och riskerade att förlora sina stövlar. En av deltagarna tog av sina stövlar och sprang barfota efter en gungflymosaikslända med håven. Men ramlade och blev ganska blöt. En av tjejerna gjorde ett elegant hopp upp i luften och lyckades få trollsländan i håven och visade den på fastare mark.
En annan deltagare var en ung kille som med sin pappa gick och håvade i dammarna vi besökte för att få upp simmande trollsländelarver. De stoppade fångsten i ett litet bärbart akvarium och försökte identifiera arten, mycket svårare än när de blivit flygande.
En ung tjej från Stockholm, också nybörjare, berättade för mig att hon tyckte hela lägret var härligt "nördigt". Att få umgås med trollslände-intresserade och vandra runt på myrar och fånga vanliga och ovanliga sländor.
Och prata om bakkroppssegment, skulderlinjer och vingmärken i varje fikapaus. Dessutom var många deltagare duktiga på annat i naturen. En vacker sorgmantel, en bärfis eller en grön svamp betittades också och det var
alltid någon som kunde ge oss initierade detaljer om fynden.
Att vara i Upplands skogar innebar också att jag fick se och höra några fåglar som jag knappast alls ser i sydvästra Skåne. Gott om tofsmes sågs och hördes och talltita uppenbarade sig lite här och var liksom duvhök.
Efter tre dagar körde jag de 70 milen hem, jag hade sett nästan 20 arter trollsländor varav sju var helt nya för mig. Så jag har sett 42 av 65 möjliga i Sverige. Inte illa för att ha hållit på ett drygt år med trollsländor.
Och så hade jag varit på en liten, men dock resa. Och träffat många väldigt trevliga natur-intresserade människor. Inte illa det heller.
Ibland när det sker lite på fågelfronten händer det ofta att skådandet övergår i prat mellan skådarna på platsen. Och det är inte fel. Ofta kan man lära sig nya saker. Häromdagen var det lugnt nere på Plattan i Malmö. Gårdagsstormen hade inte blåst in så värst mycket havsfåglar. Efter att ha betittat den enda stormfågeln och några sulor blev det mycket prat.
Om AI och appar som kan identifiera djur och växter. Stefan berättade om en norsk app som var ett försök av norska artportalen att få in fler observationer. Appen heter Artsorakel och är gratis. Den skall utifrån ett hyggligt foto kunna identifiera växter och djur av alla de slag som dyker upp i Norge.
Väl hemkommen från Plattan laddade jag ner appen och testade den. Först på några växter som den galant klarade. Men OK, det klarar ju appen PlantNet som jag redan har också.
Jag får testa lite svårare saker. I telefonen hade jag några bilder på en nyckelpiga med 4 röda prickar på svart som jag inte klarat att bestämma. Trots en alldeles nyinköpt bok om Sveriges nyckelpigor. Jag gav den nya appen chansen. Svaret med högst %-sats (ofta får man flera förslag men med olika %-sats sannolikhet) var tvåfläckig nyckelpiga. Nä, det måste ju va fel. Ända tills jag slog upp den i boken. Det finns en färgmorf av tvåprickig som har 4-6 röda prickar på svart botten. Appen hade ju rätt !. Nu blev jag imponerad.
Testade på en halvbra bild av en de röd-oranga ängstrollsländorna. Och fick svaret att med olika %-satser kunde det vara blodröd, tegelröd eller större ängstrollslända. Så den hade problem med ängtrollsländorna. Men vilken trollsländeskådare har inte det ?
Nu skulle jag testa på fåglar. Tog in en massa av mina fågelbilder i telefonen. Och började med löv- och gransångare. På adulta fåglar var den väldigt säker, på några juvenila gavs olika %-satser på de båda arterna. Testade en bild på en sibirisk gransångare som jag tog i våras. Och svaret blev med 86 % sannolikhet en sibirisk gransångare mot 14% för vår svenska underart.
Nu blev jag rysligt imponerad.
Testade en del bilder på flygande bi-, orm- och fjällvråk i olika åldrar. Lätt som en plätt. Testade vadare av olika slag. Funkade bra för de flesta. Flygande vadare mot en enfärgad bakgrund blev oftast identifierade med 100 % säkerhet. Nu tänkte jag vara taskig mot den. Jag hade en ganska bra bild på flygande spovsnäppa och kärrsnäppa i samma bild. När jag beskar bilden i appen och bara visade ena fågeln blev det helt rätt. När båda fåglarna var med i bilden blev svaret: Spovsnäppa 51 %, Kärrsnäppa 49 %. Den var inte så lättlurad.
Har appen inga brister då ? Jodå. Jag laddade in en bild på en noshörning jag tog i Knuthenborgs safaripark. Resultatet blev Ren 58%, Älg 34% och Kronhjort 8%. Men den utlovar bara bra resultat på djur sedda i Norge. Så det skall jag inte klaga på.
Däremot har den lite svårt för bilder med stökig bakgrund eller stora saker i närheten av objektet. En halvtaskig flygbild på en backsvala klarades elegant, en bild på en sittande dito på ett ganska tjockt rör blev däremot vattensalamander 58% och diverse trollsländor resten. Det långa, tjocka röret uppfattades som en del av djuret. Och det blev helt fel. En annan backsvalebild med fågeln från sidan och mycket grenar precis bakom fick förslagen Snösiska, Talltita, Gråsiska, Gråtrut och Varfågel med fallande %-sats.
Men Artsorakel är förvånande bra. Man kan bara önska att SLU och svenska artportalen gör en svensk version av den.
Och att alla naturintresserade laddar ner den norska appen innan dess. De flesta svenska djur och växter finns faktiskt i Norge också.