Om att vara på trollsländeläger

Under pandemin har jag börjat titta på och fotografera trollsländor. Man använder med fördel samma utrustning som för fåglar, en kikare och kamera med 400-500 mm teleobjektiv.
Dessutom har jag känt att jag måste iväg nånstans och skåda, och alla planerade resor till främmande länder har blivit inställda.
Så när Trollsländeföreningen meddelade att de skulle ha ett sommarläger i Uppland i slutet av augusti nappade jag direkt. Basen var Gammel-Gränome vandrarhem en bit nordost om Uppsala.
Rummen var inte många så jag sov i min Volvo V70 vilket gick riktigt bra, mina 2 meter får plats i kofferten när man fäller baksätet. 
Sovmorgon varje dag för trollsländor är inte morgontidiga djur. Ett SMS skickades till alla 15 deltagarna med karta till dagens första lokal och sen körde vi iväg vid 9-tiden.
Redan första dagen på en myr med lite mulet väder hittades två nya trollsländor för mig, svart ängstrollslända och vinterflickslända. Och jag fick bild på båda. Vädret blev allt bättre och mina tre dagar på lägret blev mest solsken och stilla vind, perfekt för trollsländor. 
På kvällarna efter middag berättade Magnus, ordförande i föreningen, om Singapores och Australiens trollsländor och visade läckra bilder på dem. 
Flera av deltagarna hade håv och många av trollsländorna vi hittade infångades, förevisades med ett lätt grepp om vingarna och sattes därefter ner försiktigt på en gren. Ofta sitter sländan kvar ett tag och jag fick många möjligheter att plåta på nära håll. Det är inte alldeles riskfritt att leta och fånga trollsländor. På ett gungfly djupt inne i Upplands skogar fick man se till att inte stå mer än 5 sekunder på samma plats. Annars sjönk man ner och riskerade att förlora sina stövlar. En av deltagarna tog av sina stövlar och sprang barfota efter en gungflymosaikslända med håven. Men ramlade och blev ganska blöt. En av tjejerna gjorde ett elegant hopp upp i luften och lyckades få trollsländan i håven och visade den på fastare mark.
En annan deltagare var en ung kille som med sin pappa gick och håvade i dammarna vi besökte för att få upp simmande trollsländelarver. De stoppade fångsten i ett litet bärbart akvarium och försökte identifiera arten, mycket svårare än när de blivit flygande. 
En ung tjej från Stockholm, också nybörjare, berättade för mig att hon tyckte hela lägret var härligt "nördigt". Att få umgås med trollslände-intresserade och vandra runt på myrar och fånga vanliga och ovanliga sländor. 
Och prata om bakkroppssegment, skulderlinjer och vingmärken i varje fikapaus. Dessutom var många deltagare duktiga på annat i naturen. En vacker sorgmantel, en bärfis eller en grön svamp betittades också och det var
alltid någon som kunde ge oss initierade detaljer om fynden.
Att vara i Upplands skogar innebar också att jag fick se och höra några fåglar som jag knappast alls ser i sydvästra Skåne. Gott om tofsmes sågs och hördes och talltita uppenbarade sig lite här och var liksom duvhök.
Efter tre dagar körde jag de 70 milen hem, jag hade sett nästan 20 arter trollsländor varav sju var helt nya för mig. Så jag har sett 42 av 65 möjliga i Sverige. Inte illa för att ha hållit på ett drygt år med trollsländor.
Och så hade jag varit på en liten, men dock resa. Och träffat många väldigt trevliga natur-intresserade människor. Inte illa det heller.