Den 17 mars vid lunchtid kom ett larm på Band MöX, Malmöskådarnas larmsystem, ”Tornuggla ses på Örtagårdsskolans övervakningskamera”. Jag undrade först om den setts genom kameran. Men den satt faktiskt på själva kameran som var utomhus. Ugglan hade först skrämts lite av barnen på skolgården, sedan mobbats av skator, kråkor och måsar och slutligen tagit sin tillflykt till en tät gran framför radhus längs med Västra Kattarpsvägen i Rosengård i Malmö. När jag kom dit vid 3-tiden på eftermiddagen var där säkert 60-70 skådare för att titta på och fotografera ugglan.
Tornugglan häckar inte längre i Skåne, i Sverige är enda kvarvarande häckområdet på Gotland. Och den ses inte varje år i Skåne. Så det är en superraritet som många skådare inte sett.
I granen där den satt var den svårsedd, antingen såg man bara ansiktet framifrån eller lite mer av fågeln men från sidan. Många hade ställt sig i en liten trädgård där man hade bäst vinkel. Trädgårdsägaren hade säkert sagt OK till det men hon lät lite bekymrad för sin parabol på marken och sina påskliljor när hon kom ut på balkongen några gånger. Alla försökte akta blommorna men ivern att få en bra bild av ugglan tog över och några blommor knäcktes säkert. Någon MöX-are skrev på Band att damen blivit lite arg för detta. Madeleine, en annan MöX-are, skrev att hon skulle åka dit för att köpa lite nya blommor. Hon organiserade också en Swish–insamling till ändamålet, 20 kr per person som sett ugglan.
Det kom in 1120 kr på insamlingen, Madeleine åkte och köpte blommor (lite extra blommor som tack) och pengarna räckte också till två inramade bilder av ugglan som gavs till Örtagårdsskolan (det var faktiskt en lärare på skolan som upptäckte ugglan) och till damen med påskliljorna. Och damens granne som bjudit Madeleine på kaffe fick också en bukett. Madeleine skrev på Band ”Sällan har jag sett sådan tacksamhet” när hon överlämnade blommorna.

När jag berättar för andra om mina fågelresor utomlands får jag ofta en fråga ”Tittar ni bara på fåglar? Ser ni inget av landet?”. Och visst får jag erkänna att 95 % av tiden används för att leta upp och titta på fåglar. Men ofta rör vi oss inte i turiststråken, många måltider intas på små restauranger som mest frekventeras av lokalbefolkningen. Och vi kör genom små byar och ser hur vanligt folk lever och bor. Och fågelreseföretagen räknar med att även om deltagarna är fågelnördar vill vi se kända sevärdheter. Så på min Indienresa besökte vi både Taj Mahal och Röda fortet i Agra. Och i Turkiet var det så välordnat att vår lokale fågelguide även var diplomerad turistguide och en hel dag användes för att bese en av världens häftigaste städer, Istanbul, och besöka Blå moskén, Hagia Sofia och Topkapipalatset. I Ghana fick vi en guidad tur genom det skrämmande Cape Coast Castle, ett ursprungligen svenskbyggt handelsfort som via danskar och holländare övergick i engelsk ägo och som i 200 år användes som utskeppningsplats för slavar till kolonierna i Amerika.
I norra Peru gjorde vi en makalös tur med kabinbana upp på 3000 m höjd för att bese Kuélap, en 1500 år gammal boplats för Chachapoyas. Både större och äldre än det mer kända Machu Picchu i södra Peru. Wat Bat Den, ett av de största tempelområdena i norra Thailand, fick vi tillfälle att besöka, vår thailändske guide ville dock inte ge oss mer än en dryg timme där, vi skulle ju leta fram en sällsynt sparv senare på dagen. Så det gällde att gå snabbt mellan alla sevärda tempel och statyer av Buddha och tresnabliga elefanter.
På min resa till Cape May i New Jersey fick vi av rent misstag en oförglömlig tur genom New York sista dagen på väg till Kennedy Airport. Jag var kartläsare och råkade leda oss fel och plötsligt var vi på 42:nd Street som dessutom var halverad p.g.a påvens besök nästa dag. I snigelfart tog vi oss genom Manhattan och ett par från Åland tyckte det var fantastiskt att kryssa Empire State- och Chrysler building på så nära håll.  Vi hade gott om tid så vi hann med planet till Island för nästa anhalt. Trots bara tre dagar på Island fick vi både se strömänder, islandsknipor, vittrutar och islommar såväl som Geysir, Thingvellir och Gullfoss. Och vi kunde också njuta några timmars bad i den nästan 40 grader varma Blå lagunen.  Så vi är nog bara 95 % fågelnördar.