I Malmö har vi en fantastisk havsfågelskådningsplats. Den heter Plattan. Ja, egentligen är det en förkortning av Helikopterplattan, en gammal landningsplats för dem som ville snabbt till Köpenhamn med helikopter. Och visst, den kan kanske inte konkurrera med Kullen, Torekov eller de bästa platserna i Halland och Bohuslän. Men den är vår, dvs Malmö-skådarnas. Och därför står vi där när det blåser friskt mellan väst och nord. Och det gjorde det i går. Som mest 23-24 sekundmeter från nordväst. Och då kommer de. Och om vinden är mer åt väst än nord blåser de in nära kusten. Igår hade vi över 100 havssulor, säkert ett dussin storlabbar, några stormfåglar och 5-6 grå liror. Och en kilomerter söderut sågs klykstjärtad stormsvala och tärnmås. Dessutom kustlabb och drösvis med tordmule och sillgrissla. Och på samma plats sågs 2007 Sveriges enda Mindre albatross. Den missade jag. Jag fick rapport men tänkte att jag aldrig hinner köra dit innan den försvinner. Så jag gick upp på brofästet vid Öresundsbron och tänkte att med tuben ser jag en fågel så stor som en albatross även om avståndet till Plattan är 8 km. Jag hade telefonkontakt med brorsan som var på Plattan.  "Jag ser en stor svartvit fågel till höger om en röd båt" skrek jag i telefonen. "Jamen du skall ha den till vänster om båten" svarade min bror. " Och den sticker norrut nu, mot Lomma". Jag cyklade som en dåre hem från brofästet, öste in tuben i bilen och körde som jag cyklade till Lomma hamn. Och fick veta att den precis tagit höjd över ett hus i hamnen och dragit in över land. En albatross, in över land va ! Den sågs aldrig mer efter det. Jag var lite knäckt. Så knäckt att jag la ner skådningen för några månader. Men, fåglarna lockade och jag tog upp den igen. Och man vet ju aldrig, står man bara på plattan när det blåser kan den komma igen. Albatrosser kan bli gamla har jag hört.

Skamkryss. Det låter inte bra. Men vad det kändes bra att efter 48 års fågelskådande i Sverige äntligen sett och hört en bombsäker större korsnäbb. Skamkryss betyder att man äntligen fått kryssa en fågel som man borde sett för länge sedan. Visst, större korsnäbb häckar inte i Malmö med omnejd. Inte ens i Skåne kanske. Men den har sina invasionsår då den kommer till Skåne och sträcker ut från Falsterbo. Och visst har jag sett några som jag misstänkt tidigare. Men inga 100% säkra. Så när det i förra veckan kom en flock på 5 fåglar och satte sig i högsta tallen på andra sidan Falsterbo-kanalen och lät väldigt olikt mindre korsnäbb var det ingen tvekan. Precis som det står i Fågelguiden, hårdare och ekande. Och näbben var precis så tjock som den skulle vara.
Men nu har jag inga fåglar att skamkryssa i Sverige. För nordsångare, lappmes, fjällabb och vitryggig hackspett kan ju inte räknas dit för någon som normalt inte skådar norr om Lund. Har faktiskt bara skådat i Norrland en gång. Då fick jag videsparv, lavskrika, slaguggla, tretåig hackspett och gråspett. Och var jättenöjd med det.
Och sen är det den där jäkla järpen. Den har jag också kvar. Och den kommer ju aldrig sträcka ut vid Falsterbo. Någon kanske påpekar att fjällabb faktiskt ses varje år i Falsterbo på hösten. I genomsnitt 9 st. Jovisst, men man skall vara på rätt plats vid rätt tid. Men OK, då har jag ett skamkryss kvar att kryssa. Yeess.

Igår fyllde jag år. Jag misstänker att naturen visste det. Jag har varit nere vid Falsterbo, kanalen, ljungen eller nabben hälften av alla dagar sedan i början på september. För i år skulle jag inte missa den. Alltså den stora rovfågel-flyttdagen. Den som jag missade i fjol när det gick över 16 000 vråkar på en dag. Och jag stod i Serengeti och plåtade lejon. Också fint men det retade mig en del att jag missade dagen. Så i år skulle det inte bli några stora katter men massor av rovisar. Och lite kryddor bland dem. Och i går small det till. När jag kom till kanalen började det klarna upp och jag såg direkt flockar med glador och ormvråkar uppblandat med en och annan fjällvråk och sparvhök. Jag stod lite för mig själv för att ha fritt spelrum med kameran. Då hörde jag en dansk stämma, - Kajserørn ! Det stod ett gäng en bit bort och jag sällade mig till dem. Där var Mattias,Björn och Peter och några andra av de riktigt skarpögda och superkunniga. Kändes bra eftersom jag inte riktigt är det. Jag letade med handjagaren. Hittade inget och fick kika i en tub. Två prickar ca 1,5 kilometer bort var kejsarörnen och en havsörn. Det är det man kallar aphåll. Jag vet inte riktigt varför men så heter det. Jag fick lita på dem men skulle ju vilja se örnarna lite närmare. Och det dröjde inte så länge. Då kom kejsarörnen rakt ovan oss, en kungsörn lite till vänster och 3 havsörnar lite till höger. Och som om inte det räckte kom 20 minuter senare en större skrikörn som tyckte den varit länge nog i Sverige. Strax efter flög en brun glada rakt över. Under hela tiden sträckte mängder med vråk och glador både högt och lågt över oss. Enligt den officiella räkningen gick det 3152 ormvråkar. Inte 16 000 med riktigt bra ändå. Och vilka örnar. Det var en riktigt bra födelsedagspresent. Tack naturen.