Hur man plockar tornsvalor

Att plocka fåglar på marken som man plockar svamp är inget man förväntar sig. Och speciellt inte om det gäller fåglar som man aldrig ser sittande, vare sig på marken eller i ett träd. Men det hände mig en gång hösten 1972. Jag skulle för första gången åka till Ottenby på Öland, redan då känt som Sveriges kanske bästa fågellokal.
Jag åkte tillsammans med min vän Lars i hans lilla franska bil, vi tog färjan från Kalmar till Färjestaden för detta var en månad innan Ölandsbron invigdes. Vi kom ner till Ottenby och tog in på vandrarhemmet i Ås. Och sen direkt ner till Ölands södra udde, det var framförallt vadaresträcket som lockade. Tättingarna hade nästan alla lämnat Ottenbylund och rovfågelflyttningen hade inte riktigt kommit igång.  Vi hade några första fina dagar med bl.a. skärsnäppa och aftonfalk, sen förändrades vädret.
Vi kom ner till udden ungefär vid 7-tiden på morgonen. Redan vid Kungsgården såg vi hur dimman låg tät söderut, vi fick köra en bra bit på fyrvägen innan vi kunde skymta Långe Jan, fyren på udden. Vi parkerade bilen och gick ner till fyren. Där mötte vi några av stationens ringmärkare, bland dem en dansk kille som några dagar tidigare gjort oss mycket förbryllade när han kom springande och ropade ”Käärrssnäppa på udden!!”, Jo, svarade vi, det är över 100 kärrsnäppor där, faktiskt den vanligaste vadaren här. ”Nej, inte kärrsnäppa, käääääärsnäppa !”. Som halvdansk förstod jag snart. Danskar har svårt med sje-ljudet. Och vi kunde gå ner till udden och kryssa skärsnäppa.
Men nu, i dimman, frågade han om vi ville hjälpa till. ”Med vad då?” frågade vi. ”Med att plocka tornsvalor” fick vi till svar.
Detta var mitt i den intensiva flytt-tiden för tornsvalorna som de hette 1972, först 1980 ändrades namnet till tornseglare. Under natten hade 1000-tals tornsvalor försökt flytta söderut men överraskats av dimman. De hade försökt sätta sig på fyrens skrovliga fasad med sina små fötter. Det var säkert jobbigt att hålla sig kvar där och under natten singlade 100-tals fåglar ner på gräsmattan runt om fyren. Och väl nere på gräsmattan var de fast, de orkade inte lyfta från marken så uttröttade som de var.
Vi fick en påse vardera och plockade för glatta livet. Fåglarna lämnades in för ringmärkning och lite vila, när dimman lättade ett par timmar senare såg vi personalen kasta upp tornsvalor i luften i en strid ström. Och de tog skriande höjd och försvann mot Afrika.