2021 > 03
Som så många fågelskådare fotograferar jag ofta fåglarna jag ser. Eftersom mitt huvudfokus ligger på att hitta intressanta fåglar snarare än att ta fantastiska bilder av dem blir fotona ofta en inte särskilt konstnärlig avbild av fåglen så som jag såg den. I en tät buske eller ett träd med massor av grenar bakom och ofta även framför fågeln.Eller i vass med mängder av vasstrån på alla sidor om fågeln. Inga bilder som vinner en fototävling men som visar vilken fågel det är och påminner mig hur jag såg den. Då och då sitter fågeln nära och är ljuset hyggligt och jag själv stadig på handen kan fotot bli bättre än genomsnittet. Då blir man glad.
Men ofta är där ändå en liten kvist eller gren eller grässtrå som stör och tar fokus från fågeln. Hittills har jag varit konsekvent, aldrig ta bort något från bilden. Det är inte rätt.
Att ljusa upp, öka kontrasten eller lystern på en halvdimmig bild är ok. Ta bort bruset om ISO var för högt och skärpa till lite känns också godkänt. Men att ta bort något, nej ! Jaja, om det kommit några sensor- eller optikfläckar på bilden må det vara hänt att radera dem. Men inte något i naturen. Absolut inte.
Men efter att ha tittat på hur proffsen som lever av att ta fågelbilder som de säljer eller gör böcker av gör, är jag inte lika övertygad. Det finns massor av videos på youtube hur proffsen redigerar fågelfoton. Och där ryker störande grenar och kvistar till höger och vänster och kvarlämnar ett tjusigt foto där fågeln är i fokus. När jag uppgraderade mitt redigeringsprogram Lightroom var erbjudandet från Adobe att man betalade en årlig avgift för Lightroom och Photoshop tillsammans. Så plötsligt hade jag världens mest använda redigeringprogram, Photoshop. Programmet som blivit ett verb. Man "photoshopar" sina bilder.
Då hade jag också det program som proffsen använder. Inlärningkurvan är dock brant. Man kan göra allt med sina bilder. Så efter en videokurs på 4 timmar kunde jag 1 promille av alla funktioner. Men jag hade lärt mig en sak som gjorde stort intryck på mig. Det finns en AI-driven funktion som heter "Smart lagningspensel". Då kom jag ihåg en bra bild jag tog i februari av en kungsfiskare på ett vasstrå. Som satt och spanade efter fisk. Men över vingen fanns ett vasstrå och ett annat stack upp från huvudet som om fågeln hade inbyggd radioantenn.
När man tittar på bilden dras ögonen direkt mot antennen, fågeln ser man bara som ett tjusigt fundament för antennen. Jag tog in bilden i Photoshop, valde den smarta lagningspenseln och klickade och drog lite. Och på 5 minuter fick jag bort alla de störande vasstråna. Och programmet räknade smart nog ut vad som borde finnas under strået över vingen. Jag var förvånad. Är det så enkelt ?
Jag får erkänna, jag är inte längre lika övertygad om det felaktiga i att ta bort en störande kvist. Jag kommer kanske använda det någon annan gång, när jag tagit en riktigt bra bild men där en kvistjäkel absolut skulle vara i vägen. Jag är medveten om att andra har en avvikande åsikt. Och det respekterar jag.
Efter att ha lärt mig lite mer Photoshop insåg jag att det inte är särskilt svårt att lägga till en fisk i Kungsfiskarens näbb. Men där har gränsen passerats. Med råge. Att lägga till nåt som inte fanns i naturen är ett stort NEJ. Absolut inte. Vill man det får man bli tavelmålare istället. Så det så !
Bra fågellokaler är inte alltid natursköna platser med lummig växtlighet. I norra delen av Malmö hamn finns ett några kvadratkilometer stort område som tagits från havet. Dvs man har dumpat jord, sten och betong från södra Skånes byggplatser. Så småningom skall det bebyggas med industrilokaler, ett par står redan klara. Men just nu är det mesta bara en platt, lerig mark med lite gles växtlighet i form av gräs och mållor. Så vad kan finns här i form av djurliv. Den sällsynta grönfläckiga paddan trivs här, ja så mycket att det skapats ett paddreservat inom området.
Vid hårt väder på hösten är norra hamnen en utmärkt utsiktsplats för att skåda havsfågel. Havssulor, alkor, storlabbar, dvärg- och tretåig mås kan vid nordvästlig vind komma mycket nära strandlinjen till glädje för fågelfotografer.
Och nordliga tättingar har hittat området och övervintrar gärna i norra hamnen. Det liknar väl häckplatsen på tundran. Tar man på stövlar kan man vandra genom hela området även om det här och där kräver lite hopp över vattenfyllda diken. Och ett vakande öga på alla lastbilar som kommer med påfyllnad av jord och lera.
I dec-mars har man en hygglig chans att hitta vinterhämpling, gråsiska, snösparv, berglärka och lappsparv. Och sånglärka, ängspiplärka och sävsparv tillhör också övervintrarna. Förra vintern dök en dvärgsparv upp som stannade länge. Och trivdes bra i ett dike nära vägen tillsammans med en flock sävsparvar.
Vi Malmö-skådare är tacksamma för att ha en så fin fågellokal inom kommunen. Men vi vet att det inte alltid kommer att vara så. En dag i framtiden är hela området bebyggt och de ovanliga övervintrarna får hitta en ny plats. Hoppas att paddorna fortfarande är fredade då.