En ovanlig vecka 22 på Öland

Vecka 20 var jag och min fru tillsammans med goda vänner på Norra Öland. Fokus låg på natur, god mat och goda viner vilket sannerligen också är trevligt.
Sen kom jag och min fru tillbaka vecka 22. Som vanligt bodde vi i Grönhögens stugby, nära till Ottenby och de andra topplokalerna.
Men det var inte riktigt som vanligt. Vädret ganska ostadigt, måndagen var det heldagsregn och det minns jag inte att jag upplevt någon vecka 22. Men man kan inte sitta i stugan hela dagen för det. En del skådning från bilen och när regnet blir lite duggigt tidvis kan man faktiskt skåda gåendes.
Vi bestämde också att vi inte skulle lägga någon tid på att jaga halvrariteterna som vi ändå sett andra år. Det fanns bronsibis, biätare, dammsnäppa, aftonfalk, busksångare och några till på Öland just då. Men vi skippade dem.
Jag har också börjat att skåda dagfjärilar och därför bestämde vi att besöka några platser där vi aldrig varit för att leta två riktigt rara fjärilar.
Först åkte vi till Jordtorpsåsen där det enligt Artportalen setts Gullvivefjäril. När vi kom dit stod ett par med en tub och en jättekamera riktade 5 meter upp i ett träd. Givetvis frågade vi vad de såg och svaret var lite förvånande, Ekoxe. Sveriges största skalbagge har vi letat efter på Öland men aldrig hittat. Nu satt den i trädet alldeles stilla och det blev mycket tittade i tub och många bilder.
Sen gick vi för att leta efter fjärilen. Yvonne, min fru, hittade efter en kvart 2 ex. De är ganska små och lite svåra att följa i flykten men till slut satte en sig i en buske i bra fotoläge. En välförtjänt fika intogs vid foten av möllan vid parkeringen.
3 dagar senare skulle vi leta efter en av Sveriges fridlysta fjärilar, Väddnätfjäril. Jag pluggade på kvällen in mig på dess artspecifika detaljer så att jag säkert kunde skilja den från den på Öland mycket vanliga ängsnätfjärilen. Lokalen var Bettorpsmossen, alldeles i närheten av Gråborg.
Vi kom ner till mossen. Den var omgärdad av ganska högt elstängsel med taggtråd överst. För att hindra korna på ängen att gå ner sig i mossen. Efter ett tag hittade jag en fjäril som flög på andra sidan stängslet och som såg bra ut. Med kikaren kunde jag konstatera, Väddnätfjäril. Yeess!
Men den kunde inte plåtas där och jag ville inte försöka klättra över. Men sällsyntheten var snäll. Strax flög den över till min sida, satte sig på ett grässtrå och stannade kvar flera minuter. Det blev några 100 bilder.
Men fåglar då, såg vi inte sådana? Jodå, men inte mer är än 125 arter, ca 20 under ett normalår. Men småsnäppa, mosnäppa och myrsnäppa vid Eckelsudde var fint. Och där stod det också 30 skräntärnor, nytt rekord för oss. Och när vi gick i Ottenbylund hörde vi sommargylling varje gång. Och fick för ovanlighetens skull också se den två gånger. Inte bra och inget foto men ändå. Smalnäbbad simsnäppa nere vid udden liksom en rastande tobisgrissla på en sten var också trevligt för en skåning som nästan alltid ser tobis i vinterdräkt. Vi hittade en lundsångare i Lunden (var annars!) och fick kalasbilder på trädlärka. Och den obrutna raden av ängshöksår förblev obruten sista dagen då jag från en bärgningsbil såg en hanne flyga över vägen på östra sidan.
Bärgningsbil? Jo, på fredagen när vi skulle köra till Pilekulla på alvaret gav bilen från sig ett skrikande läte och började ryka kraftigt från motorrummet. Det var bara att ringa efter bärgare som tog bilen till närmaste verkstad i Gårdby norr om Stenåsa. Och sen var bärgaren hygglig nog att köra mig till Kalmar där jag kunde hämta ut en hyrbil så att vi kunde komma hem till Skåne.
En vecka senare fick jag göra vårens tredje besök på Öland för att hämta den reparerade bilen. Då passade jag på att ta den lilla färjan från Kalmar till Färjestaden som fraktar gående och cyklister. Det var precis 50 år sedan jag senast åkte färja till Öland, i augusti 1972. Månaden efter invigdes Ölandsbron.
Så det hela utvecklade sig till en ovanlig men som alltid underbar vecka på Öland.