Höstresa till Öland

Nu när jag snart skall åka med frun till Öland på vår årliga vecka-22-vid Ottenby kom jag på att jag inte berättat om min egen höstvecka på Öland i fjol.
Vecka 41 eller 42 anses vara de rätta veckorna för att maximera chansen till några sibiriska fåglar som sträckt söderut i lite fel riktning. 
Hela veckan var det mycket blåsigt, tyvärr inte från öster som man hoppades på. Och regnet öste ner lite då och då. Men som vanligt, trots vädret, dyker det upp lite roliga saker att se på.
På min födelsedag gjorde jag ett försök att hitta världens äldsta, nu levande, djurart, Hästskoräkan. Den kan leva som ägg i många år men om vädret är gynnsamt, rätt mängd vatten ovanifrån så att det bildas grunda pölar 
på alvaret, och rätt temperatur kläcks äggen och det lilla kräftdjuret börjar simma runt i pölen. Den är liten, bara några centimeter, och det tog mig några timmars letande i olika pölar innan jag hittade ett exemplar.
Det kändes lite högtidligt att i mina kupade händer se räkan simma runt och veta att samma art simmade på jorden för 220 miljoner år sedan, långt före tyrannosaurusen sprang omkring här.
Efter min framgångsrika räkexkursion var det fåglar som stod på programmet. En kungsfågelsångare rapporterades från Stenåsa Camping och det var bara 10 minuters körväg från räkpölen. Sångaren var som vanligt mycket rörlig 
och lättast var att uppe från fågeltornet nära campingen se den hoppa runt i trädkronorna. På vägen söderut kom en rapport om 7(!) rödhalsade gäss i en stor flock vitkindade. Det var bara att stanna vid platsen och ställa in tuben
på samma del av flocken som de 20 andra skådarna tittade på. Och där gick mycket riktigt 7 av världens vackraste gäss (tycker jag). Det var svenskt rekord i antal för rödhalsad gås.
Körde söderut mot Ottenby och gick en kort promenad i Ottenbylund. Den kändes lite konsigt att på samma plats som på våren hyser en högljud kör av minst 30 arter sjungande fåglar var det nu alldeles tyst. Promenaden gav 
bara några få rödhakar, kungsfåglar och blåmesar. På kvällen hade jag gott om tid att sortera ut dagens foton, skådningen slutar strax innan kl 17 då mörkret sänker sig.
På mornarna var det oftast udden vid fyren Långe Jan som gällde för de flesta skådarna. En hel del sjöfågel sträcker fortfarande söderut och en morgon hade vi turen att både se praktejder och vitnäbbad islom på ganska nära håll.
Lite senare körde jag till Grönhögens hamn och fick se en fin salskrake och till sist 10 dvärmåsar som alldeles invid stranden letade föda i bränningarna. Det blev några 100-tals foton på dem.
Ner till fyren och ställde upp tuben. Då kom en regnskur, packade ihop tuben och väntade ut skuren i bilen. Ställde upp tuben igen och en minut senare kom en ny skur. När jag och vädergudarna hade upprepat proceduren fyra 
gånger gav jag upp. SMHI lovade skurar och 17 m/s resten av dagen. Kände att det var dags att lämna Öland även om det var en dag tidigare än planerat.
Men veckan gav i alla fall 97 arter, 4 halvrariteter och ett mycket läckert uråldrigt djur.