Kryddor på Öland

Vår årliga vecka på Öland är över. Den var bra. Vi missade målet 150 arter med 3. Man vad gör det. Vi hörde gyllingen 4 gånger, jag fick kanonbilder på höksångare, svarttärna visade sig på flera ställen och vi fick några kryddor i anrättningen, inga superrariteter men lite småroliga fåglar vi sett innan men som man inte har varje dag. Inte ens varje år.
Det började på kvällen första dagen. Vi åkte ner till udden och gick ut till vindskyddet. Jag och min fru var helt ensamma, udden drar inte så mycket sent på dagen. En ung kille som jobbade på fågelstationen kom. Han hittade direkt en mindre strandpipare i vätan på Sälön och en jorduggla i tången. Båda hade jag missat. Slarvigt. Plötsligt sa han, ”Dammsnäppa hördes”. Och mycket riktigt, en rödbena kom inflygande tillsammans med sin mycket ovanligare släkting från södra Europa, dammsnäppa. De rastade en kort stund i tången och drog sen vidare. Då hörde jag tydligt det för mig hittills obekanta lätet från den ovanliga. Teu-teu. Det skall jag lägga på minnet. Jag funderade starkt på att hyra in den unga killen för en vecka som fågelhittare. Han verkade ruskigt alert och kunnig.
Dagen efter var vi först i Ottenbylund men såg på BirdAlarm att två biätare siktats vid Segerstads kyrka. Vi åkte dit och anslöt till ett gäng på kyrkogården. Fick höra var de suttit och försvunnit. Efter en kvart gav vi upp men på väg ut till bilen fick vi höra att de syntes från en markväg norr om kyrkan. Vi gick dit och mycket riktigt, de två skönheterna satt i en buske 60-70 meter bort. Plötsligt flög de upp, jagade några insekter ovanför oss och landade igen för att äta fångsten. Fick några hyggliga bilder. Även om vi sett biätare en handfull gånger tidigare är det alltid en upplevelse att se Europas kanske grannaste fågel.
Några dagar senare stod jag själv vid udden kl 5 i gryningen. Frun hade sovmorgon. Inte mycket hände. Några sandlöpare sprang runt i tången, en flock roskarlar flög förbi. Jag såg på appen Band för Öland att en lundsångare satt och sjöng vid gröna grinden, ingången till mellersta lunden. Jag gav upp udden och körde till södra lund-parkeringen. Gick igenom gröna grinden och 100 meter in på stigen. Och mycket riktigt. 15 meter rakt ovanför mig sjöng en lundsångare frenetiskt. Jag undrade i mitt stilla sinne när arten skall sprida sig ordentligt i Sverige. Det är ju snart 70 år sedan den häckade för första gången. Precis då började en sommargylling sjunga 100 meter bort. Och det var inte bara en strof som vi dittills hade hört. Den sjöng nästan en halvtimme i duett med lundsångaren. Mycket njutbart. Jag körde till stugan och hämtade frun och åkte tillbaks till platsen. Men då var båda borta. Så är det med fåglar.