Öland – snart kommer jag

När jag skriver dessa rader är det bara 5 dagar kvar till den årliga veckan på Öland. Normalt vill jag alltid resa till nya ställen, både när jag skådar fågel eller bara är på semester. Men just Öland har jag nog besökt 45 år av mina 50 år som skådare, just i månadsskiftet maj-juni. Och ibland också på hösten i oktober. Vad är det som drar mig till Öland? Ja, Ölands södra udde är nog det ställe i Sverige där chansen är störst att se några riktigt rara fåglar. Listan är lång på de gästande fåglar som jag har sett i Sverige bara just på södra Öland. Sammetshätta, bergsångare, ökensångare, isabellatörnskata, rödhuvad törnskata, rostgumpsvala, svarthuvad sparv och rosenstare är några av de små rariteterna. Lite större (i storlek, alltså) är spetsstjärtad duva, större beckasinsnäppa, svartvingad och rödvingad vadarsvala, sandtärna, mindre gulbena och större turturduva.  Och två riktigt stora sällsyntheter har jag också sett, smutsgam och purpurhäger.
Men det är inte bara möjligheten till rariteter som drar. Just på Öland är chansen nästan 100%-ig att se eller höra några svenska fåglar som jag sällan eller aldrig har i Malmö-trakten. Sommargylling, halsbandsflugsnappare, mindre flugsnappare, höksångare, rosenfink, kornknarr och vaktel t.ex.
Dagarna under veckan på Öland är ganska lika. Antingen börjar man kl 5 med en lång runda i Ottenbylund. Bara för att njuta av sommargyllingens flöjtande, härmsångarkören eller rosenfinkens mjuka vissling. Eller så börjar man nere på ÖSU, Ölands södra udde vid fyren långe Jan. Där pågår fortfarande i slutet av maj det sena vårstäcket med arktiska vadare, alkor av alla tre arterna flyger ute i Kalmarsund, jag har sett 4 av världens 5 lomarter samtidigt på udden. Sveriges alla 6 tärnarter kan ses från udden och nästan precis vad som helst kan komma insträckande söderifrån.
Under förmiddagen är en tur till Eckelsudde eller Beijershamn given, ibland kan man ha merparten av landets vadare och änder där. På eftermiddagen tar jag ofta en vandring på alvaret och en tur på östra sidans strandängar. Fortfarande har man chans att se de alltmer sällsynta arterna, ljungpipare, rödspov och ängshök där. Och på kvällen gläds jag åt morkulledraget i Norra lunden.
Ofta tar jag en natt-tur norrut för att vara vid till Ölands vackraste plats, Klosterholmen vid Hornsjön, vid soluppgången. Skräntärnor letar frukost i sjön, trastsångare har hörts många gånger, trädlärkan sjunger ibland och en chans finns på göktyta, spillkråka och gröngöling. Och på vägen tillbaka hälsar jag på pungmesen vid Petgärde och så förstås Naturbokhandeln vid Stenåsa. För att köpa en ny Swarovski-kikare, boken om Perus fåglar eller bara en glass.
Vid veckans slut summeras listan på arter, ofta 150+ och rekordet är 170. Det är inte många platser i landet som kan slå det. Om ens någon.