Att spela eller inte – det är frågan

Ferruginous Pygmy Owl - skrämmer tättingar Ferruginous Pygmy Owl - skrämmer tättingar

Att spela upp en fågels läte, sång eller lockläte, är ett sätt att locka fram en fågel så att man får se en skulkande fågel eller kan ta ett foto på nära håll. Men det är också ifrågasatt av många skådare. Dels för att det kan stressa en fågel, särskilt i häckningstid när fågeln tror att en rival anlänt och vill ta över reviret. Och dels för att det kan lura andra skådare i närheten som tror att de hör en verklig fågel istället för en mp3-fil uppspelad i mobiltelefonen.
Jag har rest en hel del med utländska fågelreseföretag. Och många av deltagarna är amerikaner. Och amerikaner vill nästan alltid se fågeln, det räcker inte med att höra den för att kryssa. Så guiderna använder playback väldigt mycket. Och tycker jag, alldeles för länge i taget med samma fågelläte. Svenska och nordiska guider är mer restriktiva med spelandet. Och det är bra.
I Sverige används playback tack och lov ganska lite. Den nya mobilversionen av Fågelguiden har visserligen gjort att nästan alla kan spela upp läten för alla fåglar som setts i Sverige (och Europa). Men fortfarande träffar man på väldigt lite spelande. Man skäms nog inte så lite om man blir påkommen att spela upp sommargylling en juni-morgon i Ottenbylund på Öland.
Och det kan bli fel, precis varsomhelst. På en resa till Panama skulle vi leta efter den udda Sapayoan, en fågel alldeles ensam i sin familj. Efter en dryg timmes vandring i tät regnskog kom vi till en plats där guiden visste att den fanns. Men ingen fågel dök upp. Strax spelades lätet upp och vi fick svar nästan omgående. Den hördes i 5 minuter men visade sig aldrig. Till amerikanernas förtret. Guiden sa att denna plats också var bra för Rosy Thrush-Tanager. Så han spelade upp den. Och vi fick svar. Guiden fortsatte att spela. Fågeln kom sakta närmare. Och plötsligt dök det ur snårskogen upp en annan skådare med mobilen i sin hand. Han frågade om vi sett den. Han hade hört Rosy Thrush-Tanager första gången vi spelade. Och han hade spelat med sin mobil. Och vi hade svarat. Där fanns ingen fågel. Bara två som spelade upp lätet! Och då fick vi ju fråga. Spelade du upp Sapayoa också? Men det hade han som tur var inte gjort. Så vi hade verkligen familjekryssat Sapayoan.
Och senare på dagen när det var ont om fågel spelade guiden upp Ferruginous Pygmy-Owl. Inte för att se ugglan vilket vi redan gjort flera gånger. Men för att få tättingar att komma fram och leta efter och mobba bort ugglan som de inte alls gillade. Och då tyckte jag synd om tättingarna. De blev rädda för att vi spelade ett läte.

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Mats » Vinterbadarna i Malmö:  ”Spännande Bengt! De skall jag ut och försöka få en titt på!”

  • Mats Hägg » Drömmar om guld:  ”Fantastiska bilder! Vilka vackra fåglar! Tur att skånska funkar i hela världen :”

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln