Latin – kan vara användbart

När jag började med fåglar 1970 gällde det att lära sig alla fåglar som fanns i Sverige. Det vara bara att plugga in alla med hjälp av fågelboken. Och förutom det svenska namnet stod ju det latinska namnet, eller som man numera säger, det vetenskapliga namnet. Bestående av ett släktnamn och ett artnamn. Och skulle man vara riktigt korrekt, även ett underartnamn (oftast samma som artnamnet).
Jag och min brorsa tyckte det skulle vara kul att lära sig dem också. Nyttan med det ifrågasatte vi inte. Det var häftigt att lära sig något nördigt. Så vi pluggade och förhörde varandra och kunde till slut mer än 600 vetenskapliga namn på de flesta av Europas fåglar. Vi lärde oss tungvrickare som Phoenicurus Ochrurus Gibraltariensis (svart rödstjärt) men också lätta som Pica Pica (skata), Bubo Bubo (berguv) och Crex Crex (Kornknarr)
En gång på 1980-talet stod jag i Vardö på Varangerhalvön och skådade. Då dök en kille från Finland, också fågelskådare, upp och berättade på engelska att han varit där en vecka. Vi började prata om vilka fåglar vi sett. Men de svenska namnen var obekanta för honom, de finska för mig och de engelska hade vi inte lärt oss. Jag försökte med Phalaropus lobatus (smalnäbbad simsnäppa). Och se. Han hade också lärt sig de latinska namnen. Så vi kunde prata om vilka fåglar vi sett. På latin. Vad bra, då fick jag nytta av min kunskap. Tyvärr har det inte upprepats så värst många gånger, de flesta lär sig hellre namnen på engelska eftersom man ändå pratar engelska med utländska skådare.
På de senaste åren har taxonomerna dessutom ändrat många fåglars familje- och släkttillhörighet. Och därmed ändrat fåglarnas släktnamn. När jag lärde mig namnen hette de flesta tärnorna Sterna i släktnamn. Nu har de 6 svenska tärnorna delats upp i 5 olika släktnamn. Samma sak har hänt med mesar (Parus) och simänder (Anas). Mycket av det jag lärde mig på 1970-talet är alltså fel idag, man får plugga in nya namn. Känns jobbigt. Och kanske inte så användbart.
Häromdagen stod jag vid en damm vid McDonalds i Trelleborg och spanade efter en mycket sällsynt karmintrollslända. Två andra på motsatta sidan av dammen pekade på en flygande trollslända och ropade Parthenope! Ny som jag är på trollsländor har jag inte lärt mig de vetenskapliga namnen på dessa men jag har förstått att de som letar efter insekter mycket oftare använder de vetenskapliga namnen än fågelskådare. Nånstans i bakhuvudet låg att det nog var Mindre kejsartrollslända de menade, Anax Parthenope. Så jag fick ett nytt trollsländekryss. Och insåg att det nog var vettigare att lära mig trollsländor och fjärilar på latin än de nya fågelsläktnamnen. Då får jag nog lite större nytta av pluggandet.